​

I korthet går det ut på att jag helt enkelt kallar tröskeln till klassrummet för "Tysta tröskeln". När eleverna går över tröskeln till klassrummet ska de vara helt tysta och sedan gå och sätta sig på sin plats. Detta brukar introduceras som en lek i början av åk.1 genom att eleverna får ställa upp på ett led utanför klassrummet och sedan smyga in över klassrumströskeln. Om du vill veta mer om metoden eller är intresserad av ytterlgare tips om hur du får eleverna lugna efter rasten, kan du läsa mitt blogginlägg "Skapa lugn efter rasten". 

Här kan du ladda ned en stödstruktur som du kan använda för att ytterligare hjälpa eleverna. Stödmallen finns i två varianter och ett tips är att förstora den till A3 format innan du klipper ut och sätter den på golvet.
​Tysta tröskeln

Under mina är som ämnesspanare har jag skrivit många blogginlägg. Jag har skrivit inlägg med rena lektionstips, men också om andra utmaningar som kan finnas i ett klassrum. Det jag har märkt är att det finns ett stort intresse för råd och idéer kring hur jag som lärare kan skapa förutsättningar för arbetsro i klassrummet. Några av mina mest lästa inlägg handlar om just det.

Inläggen har gemensamt att jag berättar om hur jag tydliggjort förväntningar för eleverna. Jag har också skrivit ned förväntningarna och skapat stödmallar så att eleverna lättare kan komma ihåg vad de ska göra. I stödmallarna brukar det finnas en instruktion med bildstöd.


I detta inlägg tänker jag beskriva hur jag gör mallar och hur jag använder dem som stöd för ökad studiero. Jag brukar nämligen använda en arbetsgång som följer ungefär samma mönster, där också eleverna är delaktiga. Självklart anpassar jag och ändrar upplägget efter klassens behov, men grunden brukar ofta vara densamma. 

Skapa stödmallar- en arbetsgång
1. Ringa in problemet
Vilka situationer/arbetsmoment/lektioner är det som inte fungerar? Notera för dig själv och fundera hur du som lärare vill att det ska fungera. Om du t.ex. vill att eleverna ska sätta sig tysta efter att de har varit på rast, hur ska eleverna göra då?

2. Lyft problemet med eleverna
Hur tycker eleverna de ska göra för att klara av situationen? Lyft goda exempel och fokusera på varför det är viktigt att situationen fungerar. Vad vinner vi på att det fungerar? Vad kan vi ha för knep så att alla lyckas?

3. Skriv en instruktion
Skriv en kort instruktion på tavlan där ni sammanfattar hur eleverna ska gå tillväga under momentet. Påminn och repetera!

4. Gör en stödmall 
Gör en stödmall eller en affisch av instruktionen och lägg till bilder som passar. Jag brukar göra mina affischer i Canva som är ett webbaserat redigeringsverktyg som är både gratis och lätt att använda. Självklart går det lika bra att skriva för hand och rita på exempelvis ett blädderblockspapper eller skriva i ett vanligt ordbehandlingsprogram.

5. Sätt upp stödmallen/affischen
Sätt upp mallen eller affischen på ett ställe där eleverna lätt kan se den. Denna affisch sattes t.ex. upp ute i dörröppningen mot kapprummet. När jag sedan tog emot eleverna efter rasten räckte det ofta med att peka på bilderna för att eleverna skulle komma ihåg hur de skulle agera.

6. individuellt stöd vid behov
Sist men inte minst, fundera över hur du kan stötta de elever som behöver en extra, individuell påminnelse. Kanske någon behöver fångas upp och få instruktionen repeterad muntligt? Kan ni komma överens om ett hemligt tecken som stöd? Prata med eleverna och kom överens om hur ni ska göra. Var noga med att berätta att du är där för att hjälpa eleven och på vilket sätt du kommer att göra det, t.ex. kan du säga: om du glömmer att gå tyst kommer jag fram och gör vårt hemliga tecken. Behöver du ytterligare stöd gör jag så här.

För mig har det underlättat att ha en struktur för hur jag hanterar problematiska situationer under skoldagen. Det gör att jag har fått mer tid till att göra mitt huvuduppdrag, nämligen att undervisa. Självklart kan det ta ett tag innan rutinerna sätter sig och vi måste ofta träna på de olika momenten innan de sitter, men den tiden brukar vara välinvesterad. De flesta eleverna behöver inte heller använda stödmallarna efter ett tag. Däremot kan det vara bra att ha dem tillgängliga för de elever som har behov av extra visuellt stöd.

​I höstas kunde vi ta del av ny forskning från Norge gällande ledarskap i skolan. Skolforskare från Stavanger har filmat sammanlagt 100 lärare och klasser och sedan analyserat resultatet för att studera vad det är som extra skickliga lärare gör i sina klassrum.

Enligt forskarna var det tre faktorer som utmärkte ett gott ledarskap:

• Det ska vara ett positivt klimat i klassrummet och lärare och elever ska känna varandra väl.
• Läraren ska organisera arbetet effektivt så att så mycket tid som möjligt går till lärande.
• Själva inlärningen ska fokusera på att utveckla elevernas förmåga att tänka.

De tre faktorerna kallades av forskarna för emotionellt stöd, klassrumsorganisation och inlärningsstöd.
Här kan du läsa mer om projektet i Skolvärlden och på SVT Nyheter.

Sammanfattningsvis kan man säga att forskningen visar att lärare som skapar ett positivt inlärningsklimat där tiden på lektionerna så mycket som möjligt används till lärande och reflektion är mest framgångsrika. Det som är allra viktigast, enligt forskarna, är de emotionella stödet. Det gäller att skapa en relation till eleverna, få dem att känna sig sedda och bekräftade.

Resultaten från forskningen kanske inte är så förvånande. Det är väl knappast något nytt att vi människor lär oss mer om vi är trygga och har en fast struktur omkring oss. Det intressanta, tänker jag, är att ta del av är HUR de framgångsrika lärarna gör mer handfast. Vad säger de? Vilket kroppsspråk har de? Rent konkret, hur gör de för att skapa ett positivt inlärningsklimat i sina klassrum? Det skulle vara väldigt intressant att ta del av.

I detta blogginlägg tänker jag försöka vara just handfast och dela med mig av några tips som hjälpt mig under mina år som lågstadielärare. Tipsen är just tips och ska ses som inspiration, inte någon universalmetod. Vi lärare är alla olika och har olika förmågor och förutsättningar i respektive arbetssituation. Det som fungerar för mig kanske inte fungerar för alla.

Här kommer sju tips för hur du kan möta eleverna i klassen:

1. Var generös med beröm och uppmärksamma framsteg.
Att försöka se och uppmärksamma det som går bra i klassrummet underlättar om du vill skapa ett positivt klimat i klassrummet. Om det t.ex. är stimmigt och pratigt vid en genomgång så kan man som lärare välja att berömma de elever som är tysta i stället för att skälla på de som pratar. Min erfarenhet är att det fungerar allra bäst när jag är extra generös med beröm, t.o.m. överdriver det en smula. Jag kan t.ex. säga: ”Nämen, det är ju helt fantastiskt. Flera barn i klassen lyssnar på mig nu när vi har genomgång. Räck upp handen så att jag kan se vilka ni är?” De flesta elever brukar då bli tysta och räcka upp handen (även de som till en början pratade). Jag brukar då fortsätta med: ”Hur kunde ni veta att ni skulle vara tysta?” Varvid eleverna brukar svara något i stil med: ”Det är ju genomgång och då ska vi lyssna aktivt” eller ”Du sa ju att vi skulle ha ögonen på fröken (vårt tysthetskommando”). Jag brukar då fortsätta berömma och t.ex. säga: ”Jag blir så glad när elever lyssnar när jag har genomgång. Kan inte ni berätta för era föräldrar att ni fick beröm av mig idag? De kommer att bli så stolta över er! Vilken lycka att just jag fick så duktiga elever!” Eleverna brukar då bli stolta och ofta brukar det bli lugnare i klassrummet.

2. Ge beröm offentligt och kritik i enrum (eller enskilt).
I skolans uppdrag ingår det att fostra eleverna till goda medborgare och visa vad som är rätt och fel. Vi behöver ibland tillrättavisa elever och vara tydliga med vad som är tillåtet och inte. När det händer behöver vi också visa med våra röster och vårt kroppsspråk att vi inte gillar och accepterar när någon t.ex. bryter mot en regel eller kränker en klasskompis. I vissa situationer kan det också vara nödvändigt att bli arg för att budskapet ska nå fram. Däremot brukar jag försöka att undvika att skälla på eleverna offentligt inför andra elever. Grundregeln är beröm offentligt och kritik i enrum (eller enskilt om det inte går att lämna klassrummet). Vi brukar också prata om att det är de vuxna som tillrättavisar, inte eleverna. Eleverna ska istället koncentrera sig på sin egen insats i klassrummet och undvika att fokusera på andra som eventuellt gör fel.

3. Var intresserad, visa att du bryr dig.
Denna punkt kan kännas självklar, men att hinna med att se och bry sig om alla elever varje dag är inte det enklaste när vi har klasser med uppemot 30 elever per lärare. Jag tror att vi är många lärare som går omkring och har lite dåligt samvete för att vi inte kan uppmärksamma alla elever på det sätt vi skulle vilja. Vi hinner helt enkelt inte med. Ett knep jag har använt mig av är att ta lite extra tid på morgonen till att se varje barn. Vi hälsar och tar i hand när eleverna kommer. Jag frågar hur eleven mår samtidigt som jag checkar av hur eleven ser ut att må. Då har jag möjlighet att ställa någon extra fråga om jag ser att det behövs. Det tar inte lång tid, men brukar säga ganska mycket. Någon kanske har sovit dåligt och berättar om det. En annan kanske är glad för att farfar ska hämta tidigt på fritids och berättar om det. Denna lilla ”avcheckning” brukar vara guld värd.

4. Skapa en vi-känsla, bästa klassen!
När fokus ligger på att uppmärksamma framsteg och det som går bra brukar det vara enklare att skapa ett positivt inlärningsklimat. Om klassen får mycket beröm i grupp ger det en känsla av att det går bra för klassen, vilket i sin tur kan skapa en samhörighet, en vi-känsla. Vi är världens bästa klass och vi tar hand om varandra!

5. Visa att det är ok att göra fel ibland.
Ibland blir det fel. Det kan hända alla, både elever och personal i skolan. Kanske jag som lärare råkar skriva fel på tavlan, eller någon av eleverna svarar fel på en uppgift. Det kan hända alla och är inte konstigt på något sätt. Jag brukar markera och vara tydlig med att det aldrig är tillåtet att kommentera eller skratta när någon råkar göra fel. Eleverna ska känna sig trygga och våga utmana sig själva i klassrummet. Ett sätt att visa att detta är ok är att bjuda på sig själv och göra saker utanför sin egen komfortzon och kanske till och med misslyckas.

6. Om det blir fel- gör  om och gör rätt.
Stundtals uppkommer situationer då eleverna inte följer de gemensamma riktlinjerna vi bestämt för klassen. I mina klasser ska t.ex. eleverna vara tysta när de kommer in i klassrummet efter rasten. När de kliver över klassrumströskeln ska de tyst gå och sätta sig på sina platser och titta på tavlan (där det står vad vi ska arbeta med på lektionen). Glömmer de får de gå ut och gå in igen. De får helt enkelt göra om och göra rätt.

7. Gör mer av det som går bra och undvik eller träna på det som inte fungerar.
Alla klasser är olika och en aktivitet som fungerat bra i en klass kanske inte fungerar i en annan. När det av någon anledning har blivit oroligt i klassen kan det vara bra att fundera över vad som fungerar och vad som inte fungerar för gruppen. I de undervisningsgrupper jag har haft har det ofta varit olika förflyttningar som ställer till det för eleverna. Då har jag tillsammans med övrig personal tänkt igenom och lagt upp en plan för hur vi ska få det att fungerar bättre. Går det t.ex. att undvika att många elever samtidigt ska ta sig från en plats till en annan? Behöver alla gå samtidigt eller kan de gå några i taget? Ofta brukar det gå att fundera ut någon lösning som vi sedan kan gå igenom och träna med eleverna. Aktiviteter eller lektionsupplägg som fungerar försöker vi använda oss mer av.

Om du vill ha ytterligare inspiration har jag ett sista tips. Om du inte redan har gjort det, titta på läraren Rita Piersons TED talk, ”Every kid needs a champion”. Den är lite amerikansk och har några år på nacken, men ger i alla fall mig lite ny energi.

De lär sig bokstäver och siffror. Någon håller precis på att knäcka läskoden, en annan försöker förstå varför det ska vara lika mycket på båda sidor om likhetstecknet. Lärande pågår för fullt och det är underbart som lärare att få vara med och dela alla upplevelser.
​
Förutom allt detta ska eleverna också lära sig hur de ska agera i klassrummet. De får t.ex. träna på hur de ska vara redo för genomgång när de kommer in efter rasten och hur de ska lyssna när det är genomgång. Mina lektioner brukar följa en given struktur, vilket gör att eleverna vet vad som kommer att hända, vad de förväntas göra och vad de ska lära sig på lektionen. Detta brukar underlätta både för mig och eleverna. Dessutom brukar det bidra till lugn och studiero i klasserna.
​
I en årskurs etta finns det ofta några barn som kan läsa instruktioner, men många brukar behöva hjälp med att ta sig vidare med uppgifter. Jag brukar försöka ha så tydliga genomgångar som möjligt, komplettera med bildstöd och hela tiden checka av att eleverna har förstått. Om många behöver hjälp med någon speciell uppgift, tar vi uppgiften gemensamt. Trots detta behöver så klart mina elever hjälp (eller bara lite individuell uppmärksamhet) och det kan stundtals kännas svårt för mig att räcka till. Det finns också en risk för att det blir rörigt i gruppen om eleverna inte kan arbeta vidare på egen hand. Jag kommer därför att lägga lite tid på att visa för eleverna hur de ska göra när de behöver hjälp i klassrummet.
​

Min tanke är nu att gå igenom vad eleverna själva ska göra innan de ber om hjälp. Jag har inspirerats av en teknik kallad ”C3B4ME” (see three before me”) och gjort om den så att den ska passa mig och mina elever. Denna instruktion kommer eleverna att få:

Kolla 3 före mig

• Titta på instruktionen på tavlan och försök komma ihåg vad som sades på genomgången.
• Ta hjälp av tidigare uppgifter du har gjort. Titta i boken eller på Ipaden.
• Vet du fortfarande inte så fråga en klasskompis.

Om eleverna gjort alla tre och fortfarande behöver hjälp ska de lägga fram den röda lappen och ta fram något annat jobb medan de väntar. Vilka arbeten de kan välja mellan kommer jag att visa på en plansch som jag kallat ”Vid hjälp”. Tanken är att laminera planschen och sen sätta upp vilka uppgifter eleverna kan välja mellan. Det kan t.ex. vara att läsa i sin bänkbok, öva olika uppgifter på Skolplus, skriva bokstavssaga, rita i ritboken m.m. Jag kommer att ta bilder av de olika uppgifterna, laminera och sätta upp vad som passar utifrån vad vi håller på med just då. När jag sedan kommer får de lägga den uppgiften åt sidan och återigen koncentrera sig på den ursprungliga uppgiften.

Jag hoppas och tror att denna struktur kommer att hjälpa eleverna till att bli ännu mer aktiva på lektionerna. Dessutom tror jag att det blir roligare för eleverna när de inte behöva sitta och vänta så mycket.

Uppdatering: Jag har gjort några olika förslag på mallar, se de olika förslagen nedan.

Här kan du ladda ned stödmallarna:
Hjälpkort röda/gröna
​Vid hjälp
Kolla 3 före mig
Kolla 3 före mig version 2
När du behöver hjälp

​Många har svårt att släppa rasten och fortsätter gärna prata och leka även när de kommer in i klassrummet. Detta har varit ett fenomen jag observerat i alla nya klasser jag har fått, i alla fall på lågstadiet. Jag brukar därför jobba mycket med att få eleverna medvetna om vad som förväntas av dem när de kommer in i klassrummet.

Tysta Tröskeln
Tröskeln till klassrummet brukar jag kalla för ”Tysta tröskeln”. När eleverna går över tröskeln till klassrummet ska de vara helt tysta. Detta brukar introduceras som en lek i början av åk. 1 då alla elever får ställa upp på ett led utanför klassrummet och sedan gå in i klassrummet. De som lyckas vara tysta får massor av beröm, de som pratar får en ny chans och får göra om. När eleverna sedan kommer in från rasten påminns de om ”Tysta tröskeln” och de som gör rätt får återigen massor av beröm. Om något barn missar för de en ny chans att göra rätt och får då självklart lika mycket beröm. Till slut brukar det bli som en reflex för eleverna att bli tysta när de kommer in i klassrummet, vilket gör att jag inte längre behöver påminna om tystnaden. Du kan läsa mer och ladda ned en mall i inlägget "Tysta tröskeln".

Instruktion-efter rasten
När eleverna är lite äldre och kan läsa brukar vi prata om vad som förväntas av dem efter rasten. Då berättar jag att de ska skynda sig in och att ta av sig sina ytterkläder efter att det har ringt in. I klassrummet ska de sedan snabbt sätta sig tysta på sina platser. När de har gjort det ska de titta och läsa vad som stå på tavlan. Där brukar jag t.ex. skriva vad lektionen ska handla om, vad eleverna ska ha gjort när lektionen är klar och/eller vilket arbetsmaterial de behöver under lektionen. Sist, men inte minst, ska de vara beredda på att det snart kommer att vara en genomgång då de förväntas lyssna och vara uppmärksamma. Även här gäller det att berömma de elever som gör rätt. De som glömmer får uppmaningen ”gör om, gör rätt”. Min erfarenhet är att det brukar vara enklare för eleverna att komma ihåg instruktionen när de ser den i skrift. Därför har jag sammanställt instruktionen till en affisch. Bild på affischen finns längst ned i inlägget.

Ett tips är att sätta upp affischen utanför klassrummet, på klassrumsdörren. När eleverna kommer in från rasten kan de enkelt se vad som står och bli påminda om vad de förväntas göra. Många elever brukar också vara hjälpta av att ha en lärare, eller någon annan vuxen, som står vid dörren och påminner. Ofta räcker det med att bara stå där (eventuellt också peka på affischen) för att eleverna ska bli lugnare.
​
För mig har denna struktur varit till stor hjälp, även om både mina elever och jag som lärare ibland har våra svackor. Självklart kan det fortfarande vara en utmaning att få alla elever att lugna ner sig och vara koncentrerade. Kanske är den största utmaningen att alltid behålla lugnet själv, vilket inte är det enklaste i en stressig lärarvardag.

Jag tror att jag inte är den enda läraren som känner att jag inte riktigt räcker till. Vi vill lära ut så mycket som möjligt samtidigt som vi vill finnas till hands och hjälpa när våra elever är ledsna och hamnar i konflikt med varandra.

I år är jag klasslärare i en åk. 3. Alla ni som arbetar på lågstadiet vet hur det kan vara att arbeta i 3:an. Psykologer brukar prata om 9-årskrisen. Barn i 9-årsåldern kan vara känsliga, ha dåligt självförtroende och vara nedstämda. De kan grubbla över livsfrågor och ofta blir kompisarna mycket viktiga. Detta gör att det lätt kan uppstå missförstånd och konflikter mellan barnen. Att detta sker är naturligt och en del i barnens utveckling, men kan vara rätt påfrestande att hantera för oss vuxna.

Jag har tidigare skrivit om hur jag brukar strukturera elevernas skoldag och lektioner för att skapa trygghet och arbetsro i klassen. Detta år har jag testat att skapa en struktur på hur jag hanterar konflikter eleverna emellan. Min tanke var att skapa en rutin för hur vi tillsammans gör när en konflikt uppkommer. De ska veta hur de ska agera och på vilket sätt de kan bli hjälpta av mig. Det ska vara tydligt och förutsägbart.

Vi har tidigare pratat om hur de kan agera när de inte är överens. Det jag nu var extra tydlig med var vad de kunde förvänta sig av mig. Jag sa att jag vill att alla ska leka och ha roligt på rasterna. Om något händer så vill jag självklart veta det och hjälpa till om det behövs, men vi kan inte alltid använda lektionstid till att reda ut det som hänt. Däremot hjälper jag gärna till efter lektionens eller skoldagens slut om de fortfarande inte är överens. Jag visade sedan eleverna en plan på hur de ska göra om det uppstår en konflikt på rasten. Planen har jag sedan sammanställt till en affisch som du kan se längst ned i inlägget.
​
Eleverna ska först försöka lösa konflikten själva. Fungerar inte det ska de ta hjälp av någon vuxen på skolgården. Är de fortfarande osams när rasten är slut ska de sätta sig tyst på sin plats, räcka upp handen och kort berätta för mig att det varit en konflikt. Sedan har vi lektionen som vanligt och efter lektionens slut kan de få hjälp av mig att lösa konflikten.


Det kan verka lite hårt och svårt för eleverna att inte få omedelbar respons, men faktum är att det blivit mycket lugnare sedan vi införde planen. Dessutom händer det oftare att eleverna själva har löst sina konflikter. Det brukar också vara enklare att komma överens efter lektionen då det gått en stund och alla lugnat ned sig lite. En annan vinst är att jag kan fokusera på min undervisning och ändå känna att jag finns till hands om det behövs.

​Tydlig struktur på lektionerna är en framgångsfaktor för studiero. I detta inlägg kan du ta del av ett förslag på en lektionsstruktur och även ladda ned bildstöd som kan användas till.

En kort sammanställning av skolinspektionens rapport. Bilden kommer ifrån min föreläsning "Det förutsägbara klassrummet, en plats för studiero".

Resultatet kanske inte är så förvånande. Ett tydligt ledarskap, både hos lärarna och rektorerna, som skapar tydliga ramar för eleverna är ju kända framgångsfaktorer när det gäller studiero. Däremot fastnade jag extra för hur viktigt det är att ha en tydlig struktur på sina lektioner. Jag har själv i min undervisning märkt att det underlättar både för mig och mina elever. Det var därför kul att undersökningen bekräftade mina iakttagelser.

Hur ser då en tydlig lektionsstruktur ut? Självklart kan den variera från lektion till lektion, klass till klass och lärare till lärare. Den ser till viss del också olika ut beroende på vilken ålder eleverna har och vilket ämne som ska bearbetas. Det viktigaste är att  tänka på att lektionen ska ha en tydlig målsättning. Det är också bra med en punktlista där det står vad som ska hända under lektionen och hur länge eleverna ska arbete. Lektionen ska också ha ett tydligt avslut.

Jag har gjort ett exempel på en lektion i matematik för åk. 3 för att illustrera hur en lektion kan se ut. 

C

Stödmallarna är gjorda av Matilda Ingebretsen som gjorde sin praktik hos oss under Vt. 19.
Här kan du ladda ned stödmallarna
Handhälsningar "Good morning or goodbye"
Symbolknappar 1
Symbolknappar 2
​