Inlägget publicerades tidigare på LR-bloggar i januari 2017. I detta blogginlägg tänker jag berätta om mina erfarenheter och tankar kring föräldrabesök, och hur jag idag gör när föräldrar kommer på besök. Under mina år som lärare på låg- och mellanstadiet har jag haft många föräldrabesök i mina klasser. Jag har arbetat på skolor där föräldrarna har haft höga krav på skolan och många har också velat engagera sig i barnens skolsituation. Detta har många gånger hjälpt mig som lärare, men stundtals också ställt till problem. För några år sedan fick jag en ny klass. Det var världens finaste klass, men också en grupp med stort behov av struktur och ordning. Trots att jag och mina kollegor arbetade stenhårt, var det ibland rörigt i klassen. Föräldrarna i klassen var väldigt engagerade och ville gärna påverka situationen. De började höra av sig och ville komma på besök till klassen, vilket de självklart fick. Jag tänkte att det var bra att föräldrarna kunde vara med och stötta mig som lärare, även i en lite knepigare klassrumssituation till exempel genom att hjälpa de elever som behövde det lilla extra. Det som slog mig mest efter besöken var det blev ganska olika utfall beroende på vem som kom och hur den föräldern agerade. En del hade en lugnande inverkan på gruppen, medan andras påverkan var den motsatta. Klassen blev oroligare när föräldern var med. Ett exempel på förhållningssätt som visade sig väldigt problematiskt var föräldrar som satte sig på en stol och sa att hen skulle observera sitt barn (men antagligen egentligen var där för att studera mig som lärare) och inte agerade när det egna barnet störde lektionen. Det blir väldigt förvirrande för de andra barnen i klassen när föräldrar på detta vis godkänner sitt eget barns beteende, när alla i klassrummet vet att det inte är ok. Vid ett tillfälle hamnade jag dessutom i en konstig sits när eleven också ifrågasatte mina tillsägelser och föräldern inte stöttade mig. Den lektionen blev en av mina sämsta någonsin. Min lärdom efter detta var att jag inte ville lämna föräldrarnas beteende åt slumpen utan se till att de gjorde det bästa för klassen. Nuförtiden har jag därför en egen plan för hur jag hanterar föräldrar som besöker min klass. Steg ett är naturligtvis att föräldern får presentera sig för klassen så att alla vet vem som är med oss under lektionen. Steg två brukar jag inleda med en fråga hur länge sedan det var föräldern gick i skolan. Ofta var det ju några år sedan och då brukar jag säga något i stil med ”Det var ju länge sen Stinas pappa gick i skolan. Då måste vi repetera vår klassregler för honom så att han inte har glömt hur han ska göra”. Min erfarenhet är att föräldrar brukar bli väldigt nöjda med att det finns klassregler i klassrummet. Det ger också eleverna en chans att bli påminda om hur de ska bete sig i klassrummet, vilket kan vara extra bra att veta när en förälder är på besök. Steg tre innebär att jag berättar att vi inte bara har regler för eleverna i klassen. Vi har också särskilda regler för föräldrar på besök. De reglerna är att föräldrar på besök ska vara aktiva i klassen. De ska gå runt och hjälpa alla barn, inte bara sitt eget. Dessa enkla instruktioner har gjort stor skillnad för mig och förmodligen för föräldrarna också. Så här har jag sammanfattat punkterna: Vi pratar ofta om hur viktigt det är att ha tydliga förväntningar och riktlinjer för i eleverna i klassrummet. Kanske är det också viktigt för föräldrarna att veta vad som förväntas utav dem när de är på besök? Även föräldrar mår förmodligen bra av att känna att de gör något meningsfullt och får vara trygga med att det är accepterat och till och med en regel att de hjälper till. Och när de uppstår oklarheter vad eleverna ska göra eller vad svaret är på en enskild fråga får de vända sig till mig. I bästa fall leder det till att jag som lärare kan stärka förtroendet hos föräldern och hos eleverna om min auktoritet och förmåga som lärare, vilket kan vara trevligt. Här kan du ladda ned affischen:
Föräldrabesök
0 Comments
Your comment will be posted after it is approved.
Leave a Reply. |