Penna plus platta = sant

Inlägget publicerades först på LR-bloggar i april 2016.

I onsdags kunde vi, bl.a. i DN och SvD, läsa om en studie gjord av forskare från Stavangers Universitet i Norge. Stavangerforskarna testade hur mycket 36 personer, i åldern 19-54 år, mindes av en lista av ord efter att ha skrivit orden på tre olika sätt, nämligen med penna på papper, med surfplatta och på ett tangentbord.

Det visade sig att de personer som skrivit orden för hand kom ihåg orden bättre än de andra. Forskarna tror därför att det kan vara en fördel för minnet att skriva för hand.

För en tid sedan skrev jag ned några tankar kring handskriften och dess betydelse för läs- och skrivinlärningen i skolan. Jag skrev då inte bara om fördelar med att skriva för hand (vilket det uppenbarligen finns), utan också om förtjänsterna med att låta eleverna skriva digitalt på tangentbord eller surfplatta. Det finns nämligen också forskning som visar att det är enklare för eleverna att skriva, bearbeta och få feedback på sina texter digitalt.

Det finns alltså både forskning som förespråkar att eleverna ska skriva för hand med penna, och forskning som visar att eleverna ska skriva på surfplatta eller tangentbord. Hur ska vi som lärare då veta hur vi ska lägga upp vår skrivundervisning på bästa sätt?
​
Men måste vi verkligen välja det ena eller andra sättet? Kan det inte vara bättre att fundera på när det passar bäst att använda det ena eller det andra verktyget och sedan använda det verktyg som passar bäst utifrån den forskning som finns?
​
Sedan några månader tillbaka arbetar jag i en klass där alla elever har tillgång till varsin Ipad. Jag började därför fundera över hur jag skulle lägga upp min undervisning för att nyttja tekniken på bästa sätt. Samtidigt ville jag också att mina elever, som går i åk. 2, skulle träna på att skriva för hand med penna, eftersom jag vet att det gynnar deras skrivutveckling. Jag bestämde då att försöka blanda det digitala och analoga skrivandet och utnyttja de olika verktygens fördelar.

Min tanke med arbetsgången var att eleverna skulle börja med att planera sitt skrivande genom att skriva en stödmall för hand. När de sedan skulle börja producera själva texten fick de använda ett digitalt verktyg. De behövde då inte använda tankekraft och energi på att forma bokstäverna rätt och samtidigt dra nytta av ordbehandlingsprogrammets olika funktioner. 


När eleverna fått feedback, rättat stavfel och skrivit klart texten fick de sedan renskriva texten med penna. Jag tror nämligen att det ligger mycket i de undersökningar som säger att skriva för hand gör att vi minns det skrivna bättre. Det är därför en bra övning att skriva av en korrekt skriven text. Dessutom är det ett bra tillfälle att öva välskrivning, vilket också är viktigt på lågstadiet.


Jag tyckte att detta arbetssätt fungerade bra och kommer att fortsätta vid fler tillfällen.
​

Sedan är det självfallet inte bra att göra på samma sätt hela tiden. Samtidigt är det viktigt att vi funderar över hur vi bäst kan använda de verktyg vi har till förfogande i våra klassrum. Om det så är datorer, surfplattor eller pennor. Ett och samma verktyg är sällan bäst på allt.