Inlägget publicerades först på LR-bloggar i februari 2016.

​Att utveckla sin undervisning och att hela tiden sträva efter att hitta bättre metoder och pedagogiska grepp är en viktig del av läraryrket. Ett sätt att få nya perspektiv är att besöka skolmässor och göra studiebesök. För några veckor sedan hade jag möjlighet att besöka Bett-mässan och även besöka Woodcroft Primary School i London. Detta besök har jag berättat mer om i tidigare blogginlägg och nu tänker jag dela med mig av ytterligare en reflektion.

Under besöket på Woodcroft gick vi på rundvandring i skolan. Väggarna i korridorerna var prydda med teckningar och elevarbeten. Målningarna var noggranna och gjorda av olika material. Elevarbetena var genomtänkta och ofta, vilket förvånade mig, skrivna för hand med penna. Detta var alltså en skola som valts ut för att visa hur de arbetar med digitala verktyg men de arbeten de valt att sätta upp på sina väggar var ofta skrivna för hand.

Hemma i Sverige och mitt eget klassrum har jag funderat över väggarna på Woodcroft Primary School. Tänk att en skola som storsatsar på digital teknik väljer att visa upp arbeten som är handskrivna? Dessutom verkar det som att eleverna lärt sig att skriva ordentligt med penna.
Texten på bilden nedan var en genomsnittlig text och eleven som skrivit den går i grade 3, vilket motsvarar åk. 2 i Sverige, och visst måste man säga att texten är bra för att vara skriven av en elev i 8-årsåldern?

I dagens samhälle går vi allt mer bort från att använda penna och skriva för hand. Hur detta påverkar inlärningen finns ännu inte så mycket forskning om.

I serien ”Skolministeriet” från Utbildningsradion berättas i programmet ”Vad går förlorat med handskriften” (Red. Länken fungerar inte längre.) att det finns en oro att ett uteslutande användande av läsplattor och skrivbord kan påverka den tidiga läs- och skrivinlärningen negativt. I programmet berättas både om fördelar med och farhågor kring ny teknik.
Enligt personerna som intervjuas finns det ännu inte tillräckligt med neurologisk forskning om vad som händer i hjärnan när vi formar bokstäver för hand och vad som går förlorat när vi alltmer använder tangentbord att skriva på. De menar att vi inte ska välja bort tekniken, utan att vi måste ta reda på hur hjärnan påverkas och i vilka sammanhang det spelar roll och inte.

Åke Grönlund, professor vid Örebro universitet, har gjort en studie där han undersökte Sollentunaelevernas kunskapsutveckling före och efter skolan börjat använda sig av IT-stöd i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Enligt Grönlund förbättrades elevernas skrivande och kommunikationsförmåga när de kunde koncentrera sig på själva texten och inte behövde koncentrera sig på att forma bokstäver. Dessutom hade skolorna i Sollentuna gemensamma webbsidor där eleverna la upp sina texter, vilket gjorde det enklare för lärare och klasskamrater att läsa och ge feedback till texterna, vilket också var positivt för lärandet.

På Woodcroft Primary School valde de definitivt inte bort tekniken, snarare tvärtom. Eleverna skrev sina texter digitalt och delade dem med klasskamrater och lärare. De använde digital teknik i alla ämnen på skolan. Samtidigt valde de inte bort den analoga tekniken utan prydde skolans väggar med teckningar och berättelser gjorda för hand. 8-åringen som skrev sagan om Mrs. Twit kan forma bokstäver och skriva med tydlig handskrift, vilket tyder på att hen fått en hel del träning i detta.
​
Jag tror att vi måste vara noga med att låta både den digitala och den analoga tekniken ta plats i undervisningen. Inom snar framtid hoppas jag också kunna  ta del av forskning om vad som händer i vår hjärna när vi formar bokstäver för hand. För visst händer det saker?
Kan det vara så att vi i skolan kan vinna på att resonera på samma sätt som personalen på Google gör på sina möten? Personalen på Google har förmodligen tillgång till de bästa digitala verktygen man kan tänka sig och de som vill bromsa teknikutvecklingen är förmodligen i minoritet bland de anställda. Men de väljer ofta att skriva för hand. De bedömer att kreativiteten och minnet blir bättre när motoriken och hjärnan arbetar tillsammans. Jag tror i alla fall att det är i alla fall värt att undersöka vidare innan vi tar bort pennorna och penslarna från barnen.

Inlägget publicerades först på LR-bloggar i december 2015

​Ett fenomen som är intressant är Matteuseffekten. Begreppet myntades år 1968 av sociologen Robert K. Merton och går i korthet ut på att den som redan har något (t.ex. en god förmåga) blir gynnad, medan den som inte har något blir missgynnad.

Att fenomenet fått namnet Matteuseffekten beror på strofen "Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." från Matteusevangeliet 25:29. Matteuseffekten möter vi t.ex. inom idrottsvärlden där de bästa spelarna får beröm, får spela fler matcher, får då mer övning och blir på det sättet ännu bättre på sin idrott. Det kan också vara att en kändis som får mycket uppmärksamhet vilket leder till fler uppdrag och ännu större uppmärksamhet.

Den kanske vanligaste beskrivningen av Matteuseffekten finns inom läsforskningen (Stanovich 1986). I korthet går det ut på att barn som har god läsförmåga läser mycket och gärna, medan barn med svag läsförmåga undviker läsning. Detta leder till att starka läsare blir ännu bättre, medan de svaga läsarna, utvecklas i långsammare takt. Glappet mellan starka och svaga läsare ökar. Läsforskare brukar därför betona vikten av att vi lärare, framför allt vi som arbetar på lågstadiet, arbetar mycket med att skapa lust hos alla elever till att läsa. Är eleverna motiverade läser de mer och blir då gynnade enligt Matteuseffekten.

Att ge eleverna en god läsförmåga är ett av skolans viktigaste uppdrag och i det ligger också att ge eleverna möjlighet att upptäcka lusten att läsa. Men ibland räcker det inte och då kan det vara viktigt att vara tydlig till elever och föräldrar. Ett sätt att vara tydlig är att berätta om Matteuseffekten, t.ex. under ett utvecklingssamtal eller på ett föräldramöte. Jag jobbar nu på en skola där de flesta föräldrar tycker att läsning är viktigt men så är det naturligtvis inte överallt. Om vi lärare inte lyckas få föräldrarna att förstå värdet av att se till att barnen läser är det tyvärr svårt för eleverna att ta i kapp all läsning som behövs. Att få lyssna på en vuxen som läser och själv läsa för en vuxen är oerhört värdefullt. Det går emellertid inte att tillgodose i tillräcklig utsträckning med en lärare och 25 elever. För oss som jobbar på lågstadiet är detta extra viktigt att poängtera innan eleverna går på sommarlov mellan åk. 1 och 2. Då kanske Matteuseffekten syns som mest. En del elever kommer tillbaka och kan ha tagit flera steg framåt i sin läsutveckling, medan andra kan ha tagit flera steg tillbaka. Detta kan ha betydelse för hela elevens fortsatta skolgång. Nu är det en bit kvar till sommarlov men jullovet blir långt i år för de flesta och en påminnelse även då kan vara bra.

Det är många som skrivit om Matteuseffekten. En av dem är Anna Eva Hallin, logoped och doktorand vid New York University. Hon berättar på sin blogg, språkforskningen.se, om ny forskning gällande Matteuseffekten. En annan som skriver om detta är Barbro Westlund. Jag kan inte låta bli att undra över om det finns forskning om Matteuseffekten inom andra ämnen, t.ex. inom matematik. För fenomenet borde ju finnas även där? Är det någon som vet om det finns någon sådan forskning? För på samma sätt som jag använt Matteuseffekten som hjälp att förklara för elever och föräldrar inom läsning, kunde den kanske användas som hjälp inom matematiken?

En möjlighet är att det kanske inte funnits en lika stor effekt där. Böcker har funnits i de flesta hem under lång tid. Det barn som ville läsa mer hade tillgång till böcker att läsa. En duktig elev i matematik har däremot haft svårare. Det har inte funnits möjlighet att lära sig mer även om barnet varit intresserat. Nu är det på väg att bli annorlunda. Det har bara varit extremt engagerade föräldrar som gett matteböcker och problemlösning till sina barn utanför skolan. Idag kan man däremot lära sig nästan vad som helst om man får lite hjälp på traven. Julius Yego från Kenya lärde sig kasta spjut via Youtube. När han blivit ett världsnamn fick han åka till Finland och lära sig finslipa tekniken. I somras blev han världsmästare i spjut.
​
Alla som tittar på skojiga Youtubeklipp kommer naturligtvis inte att bli bättre i skolan, kanske tvärtom, men några lär sig kanske mycket inom något ämne som de inte haft tillgång till annars, får beröm och lär sig ännu mer. I flera länder finns det skolor som använder sig av Kahn Academy till exempel. Inte minst bland de som vill arbeta med att flippa klassrummet. Det finns ingen svensk översättning av Kahn Academy vad jag vet men många lärare lägger upp sina lektioner på Youtube och Sweden Academy har försökt påbörja en liknande tjänst på svenska som Kahn Academy. Möjligheterna att lära sig mer om olika ämnen för lärare, föräldrar och elever blir förhoppningsvis allt större. Det blir intressant att se vad det innebär för Matteuseffekten.

Inlägget publicerades först på LR-bloggar november 2015.

Dessa knep brukar vara till mycket hjälp i de lågstadieklasser jag har arbetat i.

Tydlig början/avslut på skoldagen
Det allra viktigaste att tänka på är att hålla en tydlig, återkommande struktur på skoldagen och lektionerna. Det kan t.ex. vara genom att varje dag börja och avsluta dagen på samma sätt. Jag brukar börja skoldagen med att eleverna ställer upp på led utanför klassrummet. Vi säger sedan god morgon genom att ta i hand och ha ögonkontakt. När eleverna satt sig på sina platser läser de tyst en stund. Efter det går vi igenom schemat för dagen och sedan sätter skolarbetet igång. Vi har också rutiner för hur vi avslutar skoldagen. Då brukar eleverna ställa sig bakom sina stolar, sjunga en avslutningssång och säga tack för idag.

Strukturerade lektioner
Jag brukar också inleda och avsluta lektionerna enligt en återkommande struktur. När eleverna kommer in till lektionen ska de sätta sig tysta på sina platser och läsa instruktionen på smartboarden. Där står det vad lektionen ska handla om, vad eleverna förväntas ha gjort/lärt sig när lektionen är slut och vad vi ska börja lektionen med. Sedan har vi genomgång och när genomgången är klar ställer vi klockan så eleverna vet hur lång tid de har på sig att klara av sina uppgifter. När det är ca 5 minuter kvar av lektionen går vi igenom och utvärderar målen. Har du lärt dig det du skulle på lektionen? Har du hunnit med det du skulle göra? De elever som inte hunnit klart får hjälp med att planera när de ska hinna med arbetsuppgifterna, t.ex. senare under skoldagen eller på fritids.

Bestämda platser och grupper
Det här kan tyckas vara en självklarhet men är samtidigt viktigt för att eleverna ska känna trygghet i klassrummet. Det är alltid vi vuxna som bestämmer var eleverna ska sitta i klassrummet och i matsalen. Det är också vi som bestämmer vilka elever som ska arbeta tillsammans, gå tillsammans etc. När vi delar in grupper har vi tydliga regler om att ingen ska visa, varken positivt eller negativt, vad de tycker om indelningen.

Pratlektioner/tystlektioner
Jag brukar också berätta för mina elever att vi har olika sorters lektioner. Det finns pratlektioner, då det är meningen att de ska samarbeta, diskutera och arbeta tillsammans med andra. Det kan t.ex. vara då vi jobbar med problemlösning, grupparbeten eller laborationer. Sedan har vi också tystlektioner då det ska vara tyst i klassrummet. På tystlektionerna är det meningen att man ska arbeta enskilt men det är alltid tillåtet att fråga en kompis om hjälp under förutsättning att man gör det så tyst som möjligt. Många arbetsplatser med kontor byggs nu för att medarbetarna ska välja olika typer av arbetsplatser beroende på vad de ska göra, prata i telefon, småprata, ha ett möte eller arbeta tyst. Det kallas aktivitetsbaserade kontor. I skolan har vi sällan de möjligheterna men vi som vuxna kan skapa variation på detta sätt istället.

Kaos eller struktur i skolan
Många som läser om skolan tror kanske att den svenska skolan är en miljö i kaos. Det är mycket möjligt att det finns skolor, klasser och elever som har det så. De flesta som arbetar i skolan är nu i alla fall medvetna om betydelsen av att sätta tydliga mål och förväntningar på eleverna. Att arbeta med tydlighet och struktur kan verka tråkigt och fantasilöst och visst kan det kännas så ibland. Men min upplevelse är att det framför allt är vi vuxna som upplever det så. Eleverna däremot brukar trivas och uppskatta det lugn som ett strukturerat arbetssätt ger. Dessutom brukar arbetssättet också ge motiverade elever som arbetar aktivt på lektionerna.

Inlägget publicerades först på LR-bloggar i  oktober 2015

När jag pratar med kollegor är det fler än jag som upplever att barnen generellt är mer individualiserade och vana att få mycket uppmärksamhet. Även föräldrarna kanske fokuserar mer på sina egna barn än på klassrumssituationen som helhet. Det blir i alla fall mer angeläget för mig att hantera barnens uppmärksamhetsbehov och skapa ordning i klassrummet för allas bästa.
För några år sedan började jag reflektera över hur jag kunde påverka arbetsklimatet i mitt klassrum. Jag upplevde att jag ofta, i stort sett hela tiden om jag ska vara ärlig, var tvungen att bli arg för att min klass skulle fungera. Detta blev jobbigt, både för mig och eleverna. Det som blev en väckarklocka för mig var när jag började observera klassen lite närmare. Jag upptäckte att i min klass var det några elever som alltid gjorde exakt som jag sa. Om jag sa att de skulle stå stilla i ledet gjorde de det, sa jag att klassen skulle arbeta tyst med sitt arbete gjorde de det.

Efter att ha pratat med bekanta som arbetar som lärare och psykologer om bra erfarenheter av positiv förstärkning tänkte jag att det var värt att testa. Jag bestämde mig då för att lägga fokus på dessa elever i stället för att skälla på dem som gjorde fel. Om jag t.ex. började lektionen och de flesta eleverna pratade och gick runt i klassrummet valde jag att se de som satt tysta på sin plats och väntade på att lektionen skulle börja. De eleverna öste jag beröm över. De fick höra hur fantastiska de var och vilken lycka det var att ha en klass med så duktiga elever. Intressant nog påverkades hela klassrumsmiljön. Ju mer jag berömde eleverna, desto lugnare blev det i klassrummet.

Jag bestämde mig också för att tydligare gå igenom vad jag förväntade mig av eleverna. Enkelt uttryckt så undervisade jag eleverna hur de skulle uppföra sig i alla möjliga situationer. Det kunde t.ex. vara att jag förklarade och visade hur de skulle stå på led eller hur de skulle förflytta sig i klassrummet när de gick och vässade pennan. Jag skrev upp reglerna på blädderblock och repeterade dem ofta, i början t.o.m. inför varje lektion. Så fort vi skulle göra något som inte följde det normala schemat gick vi igenom hur jag förväntade att de skulle hantera situationen. De elever som hanterade situationen ”rätt” fick massor av beröm, de som gjorde ”fel” nonchalerades. Om någon elev fortsatte att bryta mot reglerna, avbröt vi det vi höll på med, tog fram våra klassregler och repeterade igen. Så höll vi på, om och om igen, dag ut och dag in.

​Jag ska erkänna att det inte alltid var enkelt att arbeta på detta sätt och det krävdes en hel del tålamod. Ibland gick det inte att nonchalera om en elev gjorde fel, t.ex. om eleven kränkte någon annan verbalt eller fysiskt. Då fick eleven självklart en tillsägelse (och skäll ibland). Men de flesta gjorde oftare rätt. Alla barn vill bli sedda och de märker snabbt hur de ska göra för att få uppmärksamhet av de vuxna omkring dem. Ju längre tid som gick, desto bättre arbetsro fick vi. Det blev lugnare i klassrummet och arbetssituationen både för mig och mina elever förbättrades. Jag mådde mycket bättre av att se och berömma de som gjorde rätt, i stället för att se och skälla på de som gjorde fel.

Inlägget publicerades först oktober 2015 på LR-bloggar.

Till en början ville vi ha en hel teknikdag men det blev till slut en halv dag med några förberedande lektioner istället. Vi skulle blanda två klasser och vi var två lärare som skulle undervisa ihop. Uppgiften eleverna skulle utföra var att tillsammans i grupp, skissa en egen uppfinning och utifrån skissen konstruera en uppfinning där de skulle använda sig av minst en enkel mekanism. Vi utgick från det centrala innehållet i teknik åk. 3 (Red: Länkens målsida finns inte längre). Utifrån det bestämde att eleverna skulle få lära sig mer om hävstången, hjulet och det lutande planet. Så här lade vi upp arbetet:
Det första vi gjorde var att ge eleverna i läxa att titta på en Youtubefilm hemma och sedan utföra samma försök som de visar i filmen. I filmen förklarar och visar Hans Persson som är läromedelsförfattare och NO-lärare hur en hävstång fungerar.

Under det första lektionstillfälle fick eleverna sedan berätta hur de använt hävstångsprincipen hemma. Nästa steg var att visa eleverna vad de skulle arbeta med, vilket vi valde att göra med en PowerPoint.
Så här beskrev vi det för eleverna:
Det här ska du arbeta med:

• Du ska få lära dig några enkla mekanismer i teknik.
• Du ska få skissa en egen uppfinning tillsammans med några andra elever.
• Du ska använda skissen och konstruera uppfinningen.
• Du ska få fundera kring hur man i vardagen använder dessa mekanismer.

Så här visar du att du har lärt dig:

• Du är aktiv och samarbetar med de andra eleverna i din grupp.
• Du ska utföra de uppgifter som läraren ger dig.

Eftersom det inte finns några kunskapskrav i teknik i åk. 3 valde vi att inte skriva vad de skulle kunna när arbetsområdet var slutfört.
Innan eleverna kunde börja konstruera sina uppfinningar behövde de en genomgång om hur mekanismerna d.v.s. hjulet, hävstången och det lutande planet fungerar. Efter att vi lärare haft genomgång, tittade vi också på filmer om mekanismerna. Filmerna hittade vi på Youtube och SLI.
Eleverna delades sedan in i grupper om fyra. De skulle nu komma överens om en uppfinning och använda minst en av de enkla mekanismerna de lärt sig om. Sedan var uppgiften att göra en enkel skiss över uppfinningen och skriva ned vad uppfinningen kunde användas till och även göra en enkel prototyp av uppfinningen med hjälp av toalettrullar, piprensare, tejp, lim, sugrör, kapsyler, kartonger, papper och annat material vi tagit fram.  När de sedan var klara fick de visa sin skiss och berätta om sin uppfinning för de andra i klassen.
Och vilka uppfinningar vi fick ta del av! Jag måste säga att det bådar gott inför framtiden. Vad sägs t.ex. om en flygande buss som kan flyga över trafikstockningar? Eller en buss med inbyggd restaurang med kock för längre semestrar? En annan favorit är discobilen. Vem vill inte åka fram i den en fredagskväll? Barn måste verkligen vara bättre än vuxna på att uppfinna saker. Teknik är ett bra sätt att ge barnen utlopp för sin uppfinningsrikedom.

Inlägget publicerades september 2015. Mitt första inlägg på LR-bloggar.

Yngste sonen har precis börjat ettan i höst och tänk, trots att jag har en trea i år, har jag ändå möjlighet att på nära håll få ta del av det under som sker när ett barn lär sig att läsa. Vad fantastisk vår hjärna är som klarar av att koppla symboler till ljud, och sedan koppla ihop ljuden till ord och meningar. I detta blogginlägg kommer jag fokusera på den första läs- och skrivinlärningen i skolan.

För några år sedan vidareutbildade jag mig inom ämnet och jag tänkte lite kort berätta om vad några läsforskare anser vara grunderna för en lyckad läsinlärning. Jag tänker också berätta hur jag brukar starta upp min läs- och skrivundervisning i ettan.

Vad säger då läsforskare att eleverna behöver kunna för att lyckas med läsinlärningen? Enligt många är barnets fonologiska medvetenhet (att kunna koppla ihop språkljud och bokstäver) viktig. Det finns också ett visst samband mellan bokstavskännedom och tidig läsdebut. Kan barnet många bokstäver vid skolstart är chansen större att barnet lär sig läsa utan problem. Andra viktiga faktorer är vilket ordförråd barnet har och barnets syntaktiska medvetenhet (hur ord sätts samman och böjs för att bli riktiga meningar). Syntaktisk medvetenhet får barn exempelvis genom att någon läser högt för dem.
​
Eftersom de flesta barnen går i Förskoleklass och fått öva mycket på rim, ramsor och sånger brukar många (i alla fall i de klasser jag tagit emot) redan ha relativt god fonologisk medvetenhet när de börjar i ettan. Däremot brukar det alltid vara bra med repetition, vilket vi gör under hela lågstadiet. De första veckorna brukar jag fokusera på att repetera alfabetet och på att träna bokstävernas namn. Det gör vi genom att t.ex. sjunga, leka (t.ex. bokstavsbingo) och läsa böcker om bokstäverna. Vi tränar också bokstävernas namn och alfabetisk ordning genom att göra bilduppgifter.

Inger och Lasse Sandbergs bok ”ABCD” är perfekt att läsa högt för klassen. Efter varje kapitel tittar vi på bilder och övar nya ord för att träna upp ordförrådet. Enligt Lgr 11 ska vi berätta om några skönlitterära barnboksförfattare och illustratörer och detta blir då ett utmärkt tillfälle att prata om ett författarpar och deras barnböcker. I boken får vi nämligen möta många av karaktärerna från makarna Sandbergs böcker.
Jag brukar också använda denna bok som introduktion till bokstavsarbetet som klassen kommer att arbeta med i nästa steg. Spöket Laban (i form av en handdocka) kommer nämligen på besök en gång i veckan och introducerar en ny bokstav. Mer om detta kommer jag skriva om senare.