Stimulera och stötta samtidigt

Inlägget publicerades först på LR-bloggar i maj 2016.

Bland mina vänner och bekanta finns det många lärare, men också många som arbetar med andra yrken. Flera av mina vänner, vare sig de är lärare eller inte, har barn i skolåldern och när vi träffas så pratar vi ofta om skolan, både ur lärar- och föräldraperspektiv.

För en tid sedan fick jag en fråga av en av mina väninnor (som inte själv är lärare) angående hennes sons läxor i matematik. Min väninna upplevde att läxorna var alldeles för enkla och hon behövde råd hur hon på att bra sätt kunde ta upp detta med sonens lärare.
När vi pratat förstod jag att hon inte bara uppfattade läxorna som för enkla, utan hela matematikkursen. Sonen, som har kommit långt i sitt matematiska tänkande, känner sig understimulerad och upplever matematiken i skolan som tråkig.
​
​Just detta, att stimulera och hinna med de elever som kommit långt i sin kunskapsutveckling, tycker jag är ett av de svåraste (men också viktigaste) uppdragen i min undervisning. Hur ska jag organisera mina lektioner så att jag hinner se alla elever och ge dem det stöd de behöver (och faktiskt har rätt till)? Om det så gäller extra stöd eller extra stimulans. Detta är egentligen ett omöjligt uppdrag.

I matematiken har jag testat att göra på lite olika sätt. Under något år lät jag t.ex. elever som kommit långt räkna i en svårare mattebok. Under min första tid som lärare, i mitten av 90-talet, arbetade alla mina elever med individuella uppgifter i ett arbetsschema. Inget av dessa alternativ tyckte jag fungerade speciellt bra eftersom eleverna lämnades för mycket ensamma i sitt lärande.

De senaste åren har jag lagt upp mina lektioner på följande vis. Jag har, av olika anledningar, försökt strukturera upp lektionerna så att eleverna tydligt vet vad vi ska arbeta med och vad som förväntas av dem när lektionen är slut.

Så här kan en lektion i matematik gå till:

1. Vi börjar med att gå igenom vad vi ska arbeta med och vad eleverna förväntas ha lärt sig/ arbetat med när lektionen är slut.
2. Jag har en genomgång på tavlan om det som lektionen ska handla om.
3. Vi gör några övningsexempel tillsammans i klassen och diskuterar olika lösningar. Eleverna får reda på vad de ska ha gjort under lektionen, t.ex. vilka sidor i matteboken som ska vara gjorde innan lektionen är slut.
4. De elever som känner att de kan får fortsätta arbeta själva, vi andra fortsätter med att göra övningsexempel tills att alla har förstått.
5. När eleverna är klara får de extrauppgifter, t.ex. på Ipaden eller stencil, utifrån sina individuella behov.
6. I slutet av lektionen stämmer vi av hur arbetet har gått. De elever som inte hunnit det de ska får hjälp med att planera när de ska göra klart sina uppgifter.

​Denna arbetsgång brukar innebära att de elever som kommit långt både får vara med och diskutera matematik, samtidigt som de under lektionen också får arbeta med mer utmanande uppgifter. De hinner ofta snabbt räkna igenom de nödvändiga uppgifterna i boken och kan få extrauppgifter.
​
I läroplanen finns det ett relativt stort fokus på förmågan att resonera sig fram till lösningar. Jag tror att den gemensamma diskussionen där även elever kommer med förslag på lösningar och resonemang är ett mycket bra sätt att fördjupa sina kunskaper, inte minst för de duktiga eleverna. Det finns också pedagoger och forskare som ser ett mycket stort värde för eleverna av att lära ut och lära av varandra.

Jag tror att det viktigaste för de duktiga eleverna är att de får stimulans och möjlighet att räkna svårare uppgifter då och då. Nu finns det också många möjligheter att erbjuda det, inte minst digitalt. Jag tar givetvis gärna emot fler tips på hur stimulans för begåvade elever kan uppnås. Det kan vara intressant med metoder som det ser ut nu när jag som lärare ska vägleda 28 barn på olika nivåer eller andra former för undervisning.
​

Hur gick det då med mina väninna? Vad gav jag henne för råd? Jo, självklart var det att prata med läraren. Berätta att sonen upplever att matematiken är för enkel och be om råd hur de tillsammans, i skolan och hemmet, kan arbeta för att ge sonen stimulans. Jag tipsade också om några bra sidor på nätet, jag har sammanställt några på min klassblogg (Red: länkens målsida finns inte längre). För självklart vill vi som arbetar i skolan att alla elever ska utvecklas och få den stimulans de behöver. Ibland kan det bara vara svårt att få till det, när vi har många elever och begränsade resurser.