Inlägget publicerades först på LR-bloggar i februari 2016.

​Att utveckla sin undervisning och att hela tiden sträva efter att hitta bättre metoder och pedagogiska grepp är en viktig del av läraryrket. Ett sätt att få nya perspektiv är att besöka skolmässor och göra studiebesök. För några veckor sedan hade jag möjlighet att besöka Bett-mässan och även besöka Woodcroft Primary School i London. Detta besök har jag berättat mer om i tidigare blogginlägg och nu tänker jag dela med mig av ytterligare en reflektion.

Under besöket på Woodcroft gick vi på rundvandring i skolan. Väggarna i korridorerna var prydda med teckningar och elevarbeten. Målningarna var noggranna och gjorda av olika material. Elevarbetena var genomtänkta och ofta, vilket förvånade mig, skrivna för hand med penna. Detta var alltså en skola som valts ut för att visa hur de arbetar med digitala verktyg men de arbeten de valt att sätta upp på sina väggar var ofta skrivna för hand.

Hemma i Sverige och mitt eget klassrum har jag funderat över väggarna på Woodcroft Primary School. Tänk att en skola som storsatsar på digital teknik väljer att visa upp arbeten som är handskrivna? Dessutom verkar det som att eleverna lärt sig att skriva ordentligt med penna.
Texten på bilden nedan var en genomsnittlig text och eleven som skrivit den går i grade 3, vilket motsvarar åk. 2 i Sverige, och visst måste man säga att texten är bra för att vara skriven av en elev i 8-årsåldern?

I dagens samhälle går vi allt mer bort från att använda penna och skriva för hand. Hur detta påverkar inlärningen finns ännu inte så mycket forskning om.

I serien ”Skolministeriet” från Utbildningsradion berättas i programmet ”Vad går förlorat med handskriften” (Red. Länken fungerar inte längre.) att det finns en oro att ett uteslutande användande av läsplattor och skrivbord kan påverka den tidiga läs- och skrivinlärningen negativt. I programmet berättas både om fördelar med och farhågor kring ny teknik.
Enligt personerna som intervjuas finns det ännu inte tillräckligt med neurologisk forskning om vad som händer i hjärnan när vi formar bokstäver för hand och vad som går förlorat när vi alltmer använder tangentbord att skriva på. De menar att vi inte ska välja bort tekniken, utan att vi måste ta reda på hur hjärnan påverkas och i vilka sammanhang det spelar roll och inte.

Åke Grönlund, professor vid Örebro universitet, har gjort en studie där han undersökte Sollentunaelevernas kunskapsutveckling före och efter skolan börjat använda sig av IT-stöd i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Enligt Grönlund förbättrades elevernas skrivande och kommunikationsförmåga när de kunde koncentrera sig på själva texten och inte behövde koncentrera sig på att forma bokstäver. Dessutom hade skolorna i Sollentuna gemensamma webbsidor där eleverna la upp sina texter, vilket gjorde det enklare för lärare och klasskamrater att läsa och ge feedback till texterna, vilket också var positivt för lärandet.

På Woodcroft Primary School valde de definitivt inte bort tekniken, snarare tvärtom. Eleverna skrev sina texter digitalt och delade dem med klasskamrater och lärare. De använde digital teknik i alla ämnen på skolan. Samtidigt valde de inte bort den analoga tekniken utan prydde skolans väggar med teckningar och berättelser gjorda för hand. 8-åringen som skrev sagan om Mrs. Twit kan forma bokstäver och skriva med tydlig handskrift, vilket tyder på att hen fått en hel del träning i detta.
​
Jag tror att vi måste vara noga med att låta både den digitala och den analoga tekniken ta plats i undervisningen. Inom snar framtid hoppas jag också kunna  ta del av forskning om vad som händer i vår hjärna när vi formar bokstäver för hand. För visst händer det saker?
Kan det vara så att vi i skolan kan vinna på att resonera på samma sätt som personalen på Google gör på sina möten? Personalen på Google har förmodligen tillgång till de bästa digitala verktygen man kan tänka sig och de som vill bromsa teknikutvecklingen är förmodligen i minoritet bland de anställda. Men de väljer ofta att skriva för hand. De bedömer att kreativiteten och minnet blir bättre när motoriken och hjärnan arbetar tillsammans. Jag tror i alla fall att det är i alla fall värt att undersöka vidare innan vi tar bort pennorna och penslarna från barnen.

Inlägget publicerades först på LR-bloggar i december 2015

​Ett fenomen som är intressant är Matteuseffekten. Begreppet myntades år 1968 av sociologen Robert K. Merton och går i korthet ut på att den som redan har något (t.ex. en god förmåga) blir gynnad, medan den som inte har något blir missgynnad.

Att fenomenet fått namnet Matteuseffekten beror på strofen "Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." från Matteusevangeliet 25:29. Matteuseffekten möter vi t.ex. inom idrottsvärlden där de bästa spelarna får beröm, får spela fler matcher, får då mer övning och blir på det sättet ännu bättre på sin idrott. Det kan också vara att en kändis som får mycket uppmärksamhet vilket leder till fler uppdrag och ännu större uppmärksamhet.

Den kanske vanligaste beskrivningen av Matteuseffekten finns inom läsforskningen (Stanovich 1986). I korthet går det ut på att barn som har god läsförmåga läser mycket och gärna, medan barn med svag läsförmåga undviker läsning. Detta leder till att starka läsare blir ännu bättre, medan de svaga läsarna, utvecklas i långsammare takt. Glappet mellan starka och svaga läsare ökar. Läsforskare brukar därför betona vikten av att vi lärare, framför allt vi som arbetar på lågstadiet, arbetar mycket med att skapa lust hos alla elever till att läsa. Är eleverna motiverade läser de mer och blir då gynnade enligt Matteuseffekten.

Att ge eleverna en god läsförmåga är ett av skolans viktigaste uppdrag och i det ligger också att ge eleverna möjlighet att upptäcka lusten att läsa. Men ibland räcker det inte och då kan det vara viktigt att vara tydlig till elever och föräldrar. Ett sätt att vara tydlig är att berätta om Matteuseffekten, t.ex. under ett utvecklingssamtal eller på ett föräldramöte. Jag jobbar nu på en skola där de flesta föräldrar tycker att läsning är viktigt men så är det naturligtvis inte överallt. Om vi lärare inte lyckas få föräldrarna att förstå värdet av att se till att barnen läser är det tyvärr svårt för eleverna att ta i kapp all läsning som behövs. Att få lyssna på en vuxen som läser och själv läsa för en vuxen är oerhört värdefullt. Det går emellertid inte att tillgodose i tillräcklig utsträckning med en lärare och 25 elever. För oss som jobbar på lågstadiet är detta extra viktigt att poängtera innan eleverna går på sommarlov mellan åk. 1 och 2. Då kanske Matteuseffekten syns som mest. En del elever kommer tillbaka och kan ha tagit flera steg framåt i sin läsutveckling, medan andra kan ha tagit flera steg tillbaka. Detta kan ha betydelse för hela elevens fortsatta skolgång. Nu är det en bit kvar till sommarlov men jullovet blir långt i år för de flesta och en påminnelse även då kan vara bra.

Det är många som skrivit om Matteuseffekten. En av dem är Anna Eva Hallin, logoped och doktorand vid New York University. Hon berättar på sin blogg, språkforskningen.se, om ny forskning gällande Matteuseffekten. En annan som skriver om detta är Barbro Westlund. Jag kan inte låta bli att undra över om det finns forskning om Matteuseffekten inom andra ämnen, t.ex. inom matematik. För fenomenet borde ju finnas även där? Är det någon som vet om det finns någon sådan forskning? För på samma sätt som jag använt Matteuseffekten som hjälp att förklara för elever och föräldrar inom läsning, kunde den kanske användas som hjälp inom matematiken?

En möjlighet är att det kanske inte funnits en lika stor effekt där. Böcker har funnits i de flesta hem under lång tid. Det barn som ville läsa mer hade tillgång till böcker att läsa. En duktig elev i matematik har däremot haft svårare. Det har inte funnits möjlighet att lära sig mer även om barnet varit intresserat. Nu är det på väg att bli annorlunda. Det har bara varit extremt engagerade föräldrar som gett matteböcker och problemlösning till sina barn utanför skolan. Idag kan man däremot lära sig nästan vad som helst om man får lite hjälp på traven. Julius Yego från Kenya lärde sig kasta spjut via Youtube. När han blivit ett världsnamn fick han åka till Finland och lära sig finslipa tekniken. I somras blev han världsmästare i spjut.
​
Alla som tittar på skojiga Youtubeklipp kommer naturligtvis inte att bli bättre i skolan, kanske tvärtom, men några lär sig kanske mycket inom något ämne som de inte haft tillgång till annars, får beröm och lär sig ännu mer. I flera länder finns det skolor som använder sig av Kahn Academy till exempel. Inte minst bland de som vill arbeta med att flippa klassrummet. Det finns ingen svensk översättning av Kahn Academy vad jag vet men många lärare lägger upp sina lektioner på Youtube och Sweden Academy har försökt påbörja en liknande tjänst på svenska som Kahn Academy. Möjligheterna att lära sig mer om olika ämnen för lärare, föräldrar och elever blir förhoppningsvis allt större. Det blir intressant att se vad det innebär för Matteuseffekten.

Inlägget publicerades september 2015. Mitt första inlägg på LR-bloggar.

Yngste sonen har precis börjat ettan i höst och tänk, trots att jag har en trea i år, har jag ändå möjlighet att på nära håll få ta del av det under som sker när ett barn lär sig att läsa. Vad fantastisk vår hjärna är som klarar av att koppla symboler till ljud, och sedan koppla ihop ljuden till ord och meningar. I detta blogginlägg kommer jag fokusera på den första läs- och skrivinlärningen i skolan.

För några år sedan vidareutbildade jag mig inom ämnet och jag tänkte lite kort berätta om vad några läsforskare anser vara grunderna för en lyckad läsinlärning. Jag tänker också berätta hur jag brukar starta upp min läs- och skrivundervisning i ettan.

Vad säger då läsforskare att eleverna behöver kunna för att lyckas med läsinlärningen? Enligt många är barnets fonologiska medvetenhet (att kunna koppla ihop språkljud och bokstäver) viktig. Det finns också ett visst samband mellan bokstavskännedom och tidig läsdebut. Kan barnet många bokstäver vid skolstart är chansen större att barnet lär sig läsa utan problem. Andra viktiga faktorer är vilket ordförråd barnet har och barnets syntaktiska medvetenhet (hur ord sätts samman och böjs för att bli riktiga meningar). Syntaktisk medvetenhet får barn exempelvis genom att någon läser högt för dem.
​
Eftersom de flesta barnen går i Förskoleklass och fått öva mycket på rim, ramsor och sånger brukar många (i alla fall i de klasser jag tagit emot) redan ha relativt god fonologisk medvetenhet när de börjar i ettan. Däremot brukar det alltid vara bra med repetition, vilket vi gör under hela lågstadiet. De första veckorna brukar jag fokusera på att repetera alfabetet och på att träna bokstävernas namn. Det gör vi genom att t.ex. sjunga, leka (t.ex. bokstavsbingo) och läsa böcker om bokstäverna. Vi tränar också bokstävernas namn och alfabetisk ordning genom att göra bilduppgifter.

Inger och Lasse Sandbergs bok ”ABCD” är perfekt att läsa högt för klassen. Efter varje kapitel tittar vi på bilder och övar nya ord för att träna upp ordförrådet. Enligt Lgr 11 ska vi berätta om några skönlitterära barnboksförfattare och illustratörer och detta blir då ett utmärkt tillfälle att prata om ett författarpar och deras barnböcker. I boken får vi nämligen möta många av karaktärerna från makarna Sandbergs böcker.
Jag brukar också använda denna bok som introduktion till bokstavsarbetet som klassen kommer att arbeta med i nästa steg. Spöket Laban (i form av en handdocka) kommer nämligen på besök en gång i veckan och introducerar en ny bokstav. Mer om detta kommer jag skriva om senare.