Inlägget publicerades först på LR-bloggar i december 2019. Det lönar sig att vara snäll. Förutom att tomten kommer med paket så finns det ny forskning som visar att snällhet leder till både lycka och välgång. Men går det att lära andra att vara snälla? Hur gör man det i så fall ? Drygt en vecka kvar till julafton och förberedelser är fullt igång. Julklappar ska inhandlas, knäcken kokas och adventsljusstakarna fram i fönstren. Det är också sista chansen för föräldrar, barn och lärare att visa upp sig från sin bästa sida. Det gäller ju att kunna svara ja när tomten kommer och frågor om det finns några snälla barn. Ännu finns det tid att fylla på snällhetskontot!
Det lönar sig nämligen att vara snäll. Förutom att tomten kommer med paket så är det nu bevisat att det leder till både lycka och framgång. I Svenska dagbladets artikelserie “Hjärnan och lärande” har vi de senaste veckorna kunnat läsa om forskning som visar att snälla människor blir lyckligare. Förutom att känna lycka visar också ny forskning att barn som upplevs snälla i 6-årsåldern tjänar mer pengar som vuxna. I alla fall om är de pojkar. Hos flickor hittade forskarna inte samma samband. För mig som lågstadielärare väcker detta konstaterande många tankar. Min första tanke är att det är intressant att det faktiskt finns evidens för nyttan av att vara snäll i yngre år (all undervisning ska ju bygga på forskning och beprövad erfarenhet). Sedan börjar jag fundera på hur jag som lärare kan hjälpa barnen att vara snälla. Går det att lära ut snällhet? Svaret är inte självklart. De som borde kunna mest om snällhet, dvs de som forskar på etik och moral har inte bättre moral själva. Åtminstone visar studier att böcker inom dessa områden stjäls mest på universitetsbibliotek. Men hur kan vi då hjälpa de barn som ännu inte riktigt klarar av att vara snälla och omtänksamma? Jag har egentligen inget klockrent svar på den frågan. Det som jag märkt fungerar bäst i mina klasser är att jag lägger mycket fokus kring mitt eget beteende i klassrummet. Min erfarenhet både som trebarnsmamma och lågstadielärare är att “barn gör inte som du säger, barn gör som du gör”. Om jag är lugn, tålmodig, tydlig och empatisk tar barnen efter det. Om jag är stressad, lättretlig och arg tar barnen efter det. Nackdelen med denna strategi är att den ställer krav på mitt eget mående. Om jag t.ex. har en för hög arbetsbelastning och är stressad påverkar det barnen negativt. Kanske det bästa sättet att få fler snälla barn är att se till att de vuxna runtomkring dem mår bra? Det är inte så lätt att vara snäll helt enkelt. Vad som är att vara snäll kan det också vara värt att vara försiktig med. Är det den som på bekostnad av sitt eget mående alltid ställer upp som är snällast mot eleverna? Eller kan det vara den som protesterar och poängterar att arbetsbelastningen blivit för hög som gör mest skillnad? Frågan är kanske inte så enkel som man tror. Jag tänker i alla fall ägna jullovet åt det som jag tror gynnar både mig och mina elever bäst, nämligen att vila. Jag tror att det är ett effektivt sätt att fylla på snällhetskontot, inte bara mitt utan även elevernas. För sannolikt ökar chanserna för snälla barn markant om deras lärare är utvilade. En riktig god och vilsam jul önskar jag er alla!
0 Comments
Leave a Reply. |
Mia KempeLärare, bloggare och f.d. Ämnespanare för LR. Skriver om min undervisning på låg- och mellanstadiet. ArkivKategorier
Alla
|